I kyrkans värld kallas denna vecka precis innan påsk för stilla veckan. För många människor är varken denna eller andra veckor på året långt ifrån stilla. Ofta fylls veckorna med en mängd aktiviteter och beroende på livsfas så är även fritiden ofta späckad med en massa saker. En del är roliga saker som vi gärna gör eller är med om men för många innebär det måsten som vi enbart känner olust inför och som tar vår energi.
Vikten av vila är ofta underskattad men behövs för att vi både ska orka och vilja vara aktiva. Med ledig menar jag att faktiskt våga stänga ner och logga ut. Inte bara kolla mailen eller vara tillgänglig för jobbsamtal eller att hela tiden statusuppdatera på facebook. Nej med ledig menar jag att få bli stilla, att kliva ur aktivitetsfloden och att ställa sig på strandkanten en stund. När vi vilar är det som att sluta röra i en skål med vatten. Att låta aktivitetsvågorna klinga ut och vi tillåter oss att bli stilla och blanka. Det är ofta då när vi är som mest passiva och nollställda och i off läge som en lösning på ett problem dyker upp. Eller så får du en plötslig ingivelse att göra något du brukade njuta av som barn eller så kanske en önskan eller ett behov plötsligt får chansen att komma upp till ytan.
Dessa plattformar av reflektion där vi kliver ur det vardagliga är lika viktigt och välgörande för oss i privatlivet som på våra arbetsplatser. Jobbar man i en verksamhet där människor är beroende av just mig för att få en bra vård och omhändertagande är det som jag ser det extra angeläget att ta sig reflektionstid. Dels för att kunna kliva ur den vanliga ”driften” men också för att jag måste hitta vila för att orka engagera mig och kunna möta de jag är till för med respekt, värme och lyhördhet. Som grupp och arbetsplats behöver vi vila och reflektionstid för att kunna utvärdera och fundera över om vårt sätt att arbeta verkligen ger det resultat vi önskar och om det leder till det bästa för de vi är till för.
Bland professionella coacher är det vanligt att använda livshjulet för att få en utgångspunkt för samtalet och för att se vad som funkar i mitt liv just nu eller var jag har en oönskad obalans. Ofta är det ingen överraskning för den som coachas var 
otillfredsställelsen finns. Det välgörande och utvecklande är att se på sig själv med lite distans, fundera på hur det faktiskt är för att sen kunna se hur jag skulle vilja ha det istället, vad jag måste börja göra eller vad jag måste sluta göra för att komma till ett annat läge i mitt liv med mer harmoni och kanske bättre livskvalitet.
Så mellan äggätning, familjeaktiviteter, jobb eller vad som nu står på agendan i påsk – planera in lite stilla tid, släpp taget för en stund och se vad som händer.
